Hjarnan talar, hjartat stannar
Fredag.... min sista dag i skolan. Kanslorna snurrar och mitt huvud och hjarta drar mig i olika riktningar.
Dagen gav mig dramatik, tarar, gladje, sorg och karlek.
Igar kunde vi inte ha lektion da det var Kitfestival och alla firade. Sa dar forsvann en dag jag hade raknat med att traffa dem, vilket gjorde mig sjukt ledsen, sa jag langtade annu mer till att verkligen fa umgas med dem idag och ha min sista lektion. Men sjalvklart, ftersom att ingenting ska ga som jag planerat, sa mottes jag av en chock nar vi kom till Banjara Basti. Nastan inga utav barnen var dar, i alla fall inte dem som jag har haft och umgatts mest med under min tid har. Dagen efter festivalen sa ger alla inne i stan mat och saker till de fattiga sa alla familjer hade begett sig till stan for att tigga. Vanligtvis har vi over 40 barn och idag var det bara ca 15 dar. Besvikelsen sved och skar i hjartat och det kandes som jag svalt en stor sten som tygnde min kropp.
Men lektionen gick i alla fall bra och de barn som var dar var helt fantastiska. Men hoppet fanns kvar, varje fredags eftermiddag aker vi tillbaka till Banjara for all leka med barnen. Sanjeev och Mantou sa att de trodde att alla barn skulle vara dar pa eftermiddagen, sa jag blev ater glad och hoppet atervande sakta men saket.
Sa vi begav oss ivag i tuktukar efter lunchen mot mitt kara Banjara Basti, pa vagen i stan sa ser jag flera av familjerna fran Banjara Basti och sakta borjar stenen i magen aterkomma samtidigt som hoppet tinade bort, insikten slog mig som en stekpanna i bakhuvudet. Och sa sant, nar vi kom fram sa var fortfarane de flesta barnen borta, kvar var de som namnts tidigare, flesta av dem de barn som jag inte har jobbat med. Stenen foll och jag kunde inte halla tararna tillbaka, det var tillrakligt jobbigt att behova lamna alla , men att inte fa krama dem hejda, de var fruktansvart. Jag kampade for att halla emot, ville inte grata framfor barnen men de funkade inte sa bra. Vi borjade i alla fall leka med dem, och till min gladje sa borjade barnen sakta men sakert ramla in och fler o fler kom. Och sa, bakom mig ser jag Manisha , som nar hon ser mig, kommer springande!
Det var droppen , nu rann tararna fritt , men mer av gladje an av sorg, sa glad att jag fick traffa henne innan ajg akte. Hon slangde sig i min famn ioch sag mina tarar vilket resulterade i att hon ocksa borjade grata. En hel del kramande, pussande och tarar utbyttes mellan oss innan vi sansade oss och deltog i lekarna. Efter en massa bus lek och kramar var det dags, pusssar delades ut, pussar togs emot och tillsist satte jag mig i Tuktuken och vinkade for sista gangen hejda till dessa fantastiska barn och Banjara Basti. Tanken far tararna att rinna fran kinden, jag ar sa tacksam for allt dessa barn har givit mig. Alla sager att jag ska vara stolt och att dessa barn kommer minnas mig och vara tacksamma for allt jag har gjort. men det ar precis tvart om, det ar jag som for alltid kommer att minnas dem och det ar jag som for alltid kommer vara tacksam for allt de har givit mig. Jag akte hit for att hjalpa de fattiga barnen i Indien, for att visa hur de ska leva och uppskatta sitt liv. Men resultatet blev omvant, det ar jag som har lart mig, det ar jag som har fatt en ny syn pa mitt liv, alla val jag kommer gora i framtiden kommer jag ha dessa barn att tacka for.
Det borjade som en rolig ide, ett satt att komma bort ifran sverige och gora mitt Projektarbete. Men resultatet ar langt ifran allt jag kunde forvanta mig, detta ar den bast spenderade tiden och pengarna i mitt liv.
Min hjarna sager mig att de ar dags och ratt att bege sig hem till "mitt liv" igen men en del av mitt hjarta kommer alltid att tillhora barnen i Banjara Basti.
Dagen gav mig dramatik, tarar, gladje, sorg och karlek.
Igar kunde vi inte ha lektion da det var Kitfestival och alla firade. Sa dar forsvann en dag jag hade raknat med att traffa dem, vilket gjorde mig sjukt ledsen, sa jag langtade annu mer till att verkligen fa umgas med dem idag och ha min sista lektion. Men sjalvklart, ftersom att ingenting ska ga som jag planerat, sa mottes jag av en chock nar vi kom till Banjara Basti. Nastan inga utav barnen var dar, i alla fall inte dem som jag har haft och umgatts mest med under min tid har. Dagen efter festivalen sa ger alla inne i stan mat och saker till de fattiga sa alla familjer hade begett sig till stan for att tigga. Vanligtvis har vi over 40 barn och idag var det bara ca 15 dar. Besvikelsen sved och skar i hjartat och det kandes som jag svalt en stor sten som tygnde min kropp.
Men lektionen gick i alla fall bra och de barn som var dar var helt fantastiska. Men hoppet fanns kvar, varje fredags eftermiddag aker vi tillbaka till Banjara for all leka med barnen. Sanjeev och Mantou sa att de trodde att alla barn skulle vara dar pa eftermiddagen, sa jag blev ater glad och hoppet atervande sakta men saket.
Sa vi begav oss ivag i tuktukar efter lunchen mot mitt kara Banjara Basti, pa vagen i stan sa ser jag flera av familjerna fran Banjara Basti och sakta borjar stenen i magen aterkomma samtidigt som hoppet tinade bort, insikten slog mig som en stekpanna i bakhuvudet. Och sa sant, nar vi kom fram sa var fortfarane de flesta barnen borta, kvar var de som namnts tidigare, flesta av dem de barn som jag inte har jobbat med. Stenen foll och jag kunde inte halla tararna tillbaka, det var tillrakligt jobbigt att behova lamna alla , men att inte fa krama dem hejda, de var fruktansvart. Jag kampade for att halla emot, ville inte grata framfor barnen men de funkade inte sa bra. Vi borjade i alla fall leka med dem, och till min gladje sa borjade barnen sakta men sakert ramla in och fler o fler kom. Och sa, bakom mig ser jag Manisha , som nar hon ser mig, kommer springande!
Det var droppen , nu rann tararna fritt , men mer av gladje an av sorg, sa glad att jag fick traffa henne innan ajg akte. Hon slangde sig i min famn ioch sag mina tarar vilket resulterade i att hon ocksa borjade grata. En hel del kramande, pussande och tarar utbyttes mellan oss innan vi sansade oss och deltog i lekarna. Efter en massa bus lek och kramar var det dags, pusssar delades ut, pussar togs emot och tillsist satte jag mig i Tuktuken och vinkade for sista gangen hejda till dessa fantastiska barn och Banjara Basti. Tanken far tararna att rinna fran kinden, jag ar sa tacksam for allt dessa barn har givit mig. Alla sager att jag ska vara stolt och att dessa barn kommer minnas mig och vara tacksamma for allt jag har gjort. men det ar precis tvart om, det ar jag som for alltid kommer att minnas dem och det ar jag som for alltid kommer vara tacksam for allt de har givit mig. Jag akte hit for att hjalpa de fattiga barnen i Indien, for att visa hur de ska leva och uppskatta sitt liv. Men resultatet blev omvant, det ar jag som har lart mig, det ar jag som har fatt en ny syn pa mitt liv, alla val jag kommer gora i framtiden kommer jag ha dessa barn att tacka for.
Det borjade som en rolig ide, ett satt att komma bort ifran sverige och gora mitt Projektarbete. Men resultatet ar langt ifran allt jag kunde forvanta mig, detta ar den bast spenderade tiden och pengarna i mitt liv.
Min hjarna sager mig att de ar dags och ratt att bege sig hem till "mitt liv" igen men en del av mitt hjarta kommer alltid att tillhora barnen i Banjara Basti.
Jobbig dag
Idag har varit en valdigt jobbig dag.
Vi var i Banjara Basti som vanligt, men idag berattade jag att det ar min sista dag har pa fredag. Det kom manga barn med klagamal och sa no plane miss no plane!! please!! no plane!!!
Under lektionen kom manga barn och pussade och kramade mig. efter lektionen hittade jag manisha, som var valdigt ledsen. hon grat i sakert en kvart for att jag ska hem, hur kan man inte fa hjartverk utav nagot sadant. Har inte insett forens idag hur jobbigt det ska bli att lamna alla barnen. Tararna rann friskt denna dag och jag vill inte ens tanka pa hur de kommer bli pa fredag som ar min sista dag har.
Men jag maste bita ihop, vara stark.. jag forsoker verkligen...jag forsoker....
Onskar jag kunde fa se barnen snart igen, atervanda och veta att de skulle vara har.. men de blir inte sa....
barnen flyttar, blir sjuka, bortgifta... jag kommer formodligen aldrig se dessa manniskor igen...
Det ar som en kniv i hjartat .....
Vi var i Banjara Basti som vanligt, men idag berattade jag att det ar min sista dag har pa fredag. Det kom manga barn med klagamal och sa no plane miss no plane!! please!! no plane!!!
Under lektionen kom manga barn och pussade och kramade mig. efter lektionen hittade jag manisha, som var valdigt ledsen. hon grat i sakert en kvart for att jag ska hem, hur kan man inte fa hjartverk utav nagot sadant. Har inte insett forens idag hur jobbigt det ska bli att lamna alla barnen. Tararna rann friskt denna dag och jag vill inte ens tanka pa hur de kommer bli pa fredag som ar min sista dag har.
Men jag maste bita ihop, vara stark.. jag forsoker verkligen...jag forsoker....
Onskar jag kunde fa se barnen snart igen, atervanda och veta att de skulle vara har.. men de blir inte sa....
barnen flyttar, blir sjuka, bortgifta... jag kommer formodligen aldrig se dessa manniskor igen...
Det ar som en kniv i hjartat .....
Polio vaccinering
De senaste tva dagarna har den Indiska regeringen forsett de fattigare omradena med Polio Vaccin. Vi har i sammarbete med daycarecentres gatt runt i Banjara basti och givit alla barn mellan 0-6 ar Polio droppar. Det var valdigt intressant att folja med och hjalpa till. Hos vissa familjer gick det jattebra medan hos andta gick det lite samre. Vi var tvugna att barhalla manga barn och tvinga dem att ta dropparna da manga blev valdigt radda. Helt forstarligt saklart, dar kommer ett gang konstiga manniskor och tvingar dem dricka ackligsmakande vatka. Men manga av foraldrarna var i alla fall tillatande och hjalpte oss. For overigt sa har vi haft lektioner i skolan som vanligt och barnen ar lika charmerande som alltid. Forsoker verkligen spendera sa mkt tid jag kan med barnen da jag bara har 3 dagar kvar med dem.. det ar verkligen konstigt hur fort tiden har gatt, kanner att jag borjar fa lite panik... men de ska nog losa sig. kommer vara mkt skont med att komma hem ocksa, maste medge att den svenska maten, min sang, varmvattendusch och en toalett utanfor sovrumsdorren ar ganska lockande. Sjalvklart ska det aven bli kul att traffa er alla hemma!
Igar sa akte Petra har ifran, hennes 3 veckor gick galet fort men jag ar glad att Petra kom, har haft sjukt kul ihop!
Men jag har i alla fall Hanna och Linnea kvar, tva sjukt trevliga och roliga brudar fran Almhult(Ikeas fodelse stad) sa de funker valdigt bra i alla fall. For overigt ar vi for tillfallet bara volontarer kvar, vi tre svenska flickor och Inaki fran Spanien. Men den dagen da jag flyger hem, den 19, sa kommer sex nya volontarer och forstarker. Det ar skont att veta att de kommer manniskor som kommer ta hand och ge barnen karlek nar man har akt.
Sjalv har jag borjat forsoka packa lite, vet inte hur jag ska fa ned mina saker i min vaska, det kan bli spannande. Pa torsdag ska jag svanga forbi i Sikar och ga och smashoppa lite och njuta utav var lilla stad en sista gang. Sikar ar verkligen en mysig, typiskt indisk stad, kommer nog sakna den lite, och alla underbara kommentarer som man har fatt ex. Oh look! White people! Spannande!
Vi kom fram till att i Sikar finns inga attraktioner utan det ar turisterna som ar attraktionen for befolkningen! haha
Pa sondag kvall beger jag mig med nattbuss till New Delhi, dar vi med en gang kommer aka till flygplatsen for att hamta en kille fran Kanada. Sedan ska vi till ett hotel och jag kommer ha hela dagen att spendera i Delhi, kan bli intressant att inte ga vilse! haha
sen sa aker jag i alla fall till flygplatsen runt 3 tiden pa natten och kl 5 lyfter mitt plan.
5 timmars vantetid i Istanbul och sedan flyg mot arlanda. Pa arlanda far jag vanta ca 2.5timmar pa mitt tag innan jag beger mig mot norrkoping dar min kara mamma ska hamta mig.
Kommer anlanda till mitt kara hus vid 10tiden pa kvallen den 19 jan... om allt gar som planerat vill saga! haha, jag har ju misslyckats forut!
hur som helst sa ar allt i alla fall valdigt bra med mig. Jag njuter allt jag kan av mina sista dagar.
Massor karlek till er dar hemma. pussssar
Igar sa akte Petra har ifran, hennes 3 veckor gick galet fort men jag ar glad att Petra kom, har haft sjukt kul ihop!
Men jag har i alla fall Hanna och Linnea kvar, tva sjukt trevliga och roliga brudar fran Almhult(Ikeas fodelse stad) sa de funker valdigt bra i alla fall. For overigt ar vi for tillfallet bara volontarer kvar, vi tre svenska flickor och Inaki fran Spanien. Men den dagen da jag flyger hem, den 19, sa kommer sex nya volontarer och forstarker. Det ar skont att veta att de kommer manniskor som kommer ta hand och ge barnen karlek nar man har akt.
Sjalv har jag borjat forsoka packa lite, vet inte hur jag ska fa ned mina saker i min vaska, det kan bli spannande. Pa torsdag ska jag svanga forbi i Sikar och ga och smashoppa lite och njuta utav var lilla stad en sista gang. Sikar ar verkligen en mysig, typiskt indisk stad, kommer nog sakna den lite, och alla underbara kommentarer som man har fatt ex. Oh look! White people! Spannande!
Vi kom fram till att i Sikar finns inga attraktioner utan det ar turisterna som ar attraktionen for befolkningen! haha
Pa sondag kvall beger jag mig med nattbuss till New Delhi, dar vi med en gang kommer aka till flygplatsen for att hamta en kille fran Kanada. Sedan ska vi till ett hotel och jag kommer ha hela dagen att spendera i Delhi, kan bli intressant att inte ga vilse! haha
sen sa aker jag i alla fall till flygplatsen runt 3 tiden pa natten och kl 5 lyfter mitt plan.
5 timmars vantetid i Istanbul och sedan flyg mot arlanda. Pa arlanda far jag vanta ca 2.5timmar pa mitt tag innan jag beger mig mot norrkoping dar min kara mamma ska hamta mig.
Kommer anlanda till mitt kara hus vid 10tiden pa kvallen den 19 jan... om allt gar som planerat vill saga! haha, jag har ju misslyckats forut!
hur som helst sa ar allt i alla fall valdigt bra med mig. Jag njuter allt jag kan av mina sista dagar.
Massor karlek till er dar hemma. pussssar
Sondag och trott!
Godkvall i de svenska stugorna!
Hoppas allt ar bra hemma i kylan! Har ar det toppen, kallt och trott, men bra! Vi har just kommit hem fran Jaipur! Dar har vi chillat, sett lite saker i stan, druckit ol och atit gott! Igar kvall sa kakade vi vid vart boende och dar hade de Rajasthan musik och dock teater typ, valdigt bra! sedan sa chillade vi pa rummet med lite dricka och bra musik!
Det var en bra helg! men vi har galer kallt har nere just nu, runt 3-4 grader pa natterna.
I morgon ar Petras sista dag och vid 10 tiden pa kvallen sa beger hon sig med en nattbuss mot New Delhi! de kommer bli konstigt att sova sjalv igen, men jag ska nog overleva.
Denna vecka ska vi ga runt i hela banjara basti och ge alla barn mellan 0-6 ar poliodroppar, hoppas pa att det kommer ga smidigt. For overigt sa ar det min sista vecka har nasta vecka, de ar sjukt konstigt och sjukt trakigt! kommer sakna allt har massor!
Men de blir trevligt att se er alla dar hemma igen!
Pussssssssssssssssar <3
Hoppas allt ar bra hemma i kylan! Har ar det toppen, kallt och trott, men bra! Vi har just kommit hem fran Jaipur! Dar har vi chillat, sett lite saker i stan, druckit ol och atit gott! Igar kvall sa kakade vi vid vart boende och dar hade de Rajasthan musik och dock teater typ, valdigt bra! sedan sa chillade vi pa rummet med lite dricka och bra musik!
Det var en bra helg! men vi har galer kallt har nere just nu, runt 3-4 grader pa natterna.
I morgon ar Petras sista dag och vid 10 tiden pa kvallen sa beger hon sig med en nattbuss mot New Delhi! de kommer bli konstigt att sova sjalv igen, men jag ska nog overleva.
Denna vecka ska vi ga runt i hela banjara basti och ge alla barn mellan 0-6 ar poliodroppar, hoppas pa att det kommer ga smidigt. For overigt sa ar det min sista vecka har nasta vecka, de ar sjukt konstigt och sjukt trakigt! kommer sakna allt har massor!
Men de blir trevligt att se er alla dar hemma igen!
Pussssssssssssssssar <3
En dag av verklighet
Det var lange sedan jag kande sa mycket blandade kanslor pa en dag. Det kanns som om allt och inget har blandats och kvar ar svaga minnen.
Det var en harlig morgon och solen lyste varmt nar vi vaknade. Vi begav oss som vanligt mot Banjara Basti for att halla vara lektioner. Som vanligt kom Manisha och motte mig med kramar och pussar. Men under maten sa kom en utav vara elever, en bedarande liten flicka pa 2.5 ar, som hade alvarlig ogoninflamation i bada ogonen. Jag fick ta med henne och tvatta bort allt var i ogonen och ge henne ogondroppar. Hjartat, tararna rann ner langs kinderna pa henne men jag lyckades i alla fall tvatta ogonen rena och addera ogondropparna. Jag ansag att flickan borde besoka en lackare och tog med mig Svati ( en av vara Hindi tolkar) och gick for att leta upp flickans mamma. Vi gick till deras hus, ett sementruckel belaget vid typ en soptipp. dar hittade vi ingen mamma, men synen jag sag fick det att varka inombords. Jag vet inte varfor jag reagerade som jag gjorde, for sa hemskt var det kanske inte egentligen, men det var nagot som gjorde att det verkligen borjade verka inombords. Dar stod jag , utanfor nagons hem, med deras barn gratande i famnen, pa marken kommer en annan liten flicka gaende pa kanaske 1.5 ar, sjalv med bara en troja skitig och gratande. Framfor mig ligger ett litet spadbarn pa en bank, liggandes pa mage, svagt andandes med rorde sig inte alls och tusentals flugor som svarmade runt om och pa henne. Ingenstan syntes foraldrarna till och det fanns inget vi kunde gora. Vi vandrade vidare for att hitta mamman till detta barn. Vi passerade en annan familj dar en smal stackars pojke satt i smutsen pa marken, skitig och utelamnad, atandes pa nagra torra chapati. Vidare hittade vi sedan mamman, hon sa att hon hade hamtat en medicin men som flickan sag ut i ogonen kunde hon inte ha anvant det. Vi rade henne att ga till lakaren och hon lovade att gora det men verkade knappt bry sig. Jag vill inte gora angrepp pa deras satt at uppfostra och jag forstar att det ar harda forhallanden de lever i, men innan denna dag har jag nog inte insett hur miserabelt manga utav familjerna har det. Nar barnen kommer till oss sa kommer de till en annan verklighet och de kan lamna situationen de har hemma och for ett tag slappa alla deras dagliga problem. Manga ar sa glada sa man glommer fort hur deras livssituation faktiskt ar. Jag har slutat reflektera over varfor manga utav barnen pa 5-8 ar kommer barandes pa sina smasyskon eller varfor ingea utav barnen har skor. Det ar en sjalvklarhet att minst tva av eleverna i min klass har ett smasyskon med sig som de maste ta hand om samtidigt som de ska fokusera pa skolan.
Nar mamman var funnen sa atervande jag i alla fall till skolan da jag hade 12 bedarande barn som vantade pa mig. Vi hade en bra lektion, de ar sa kul, om man tar fram barnen till tavlan och forhor dem pa nagot sa kryper de upp i knat och himlar sott med ogonen, och nar man beromer dem och de ska ga och satta sig igen stracker dom sig fram, ger mig en kindpuss och tackar :))
Det ar givande att varje morgon planera klass for dem, trotts att manga av dem har valdigt svart att fatta.
hur som helst sa klarade vi i alla fall hela lektionen utan storre svarigheter :)
Sedan bar det av med lekar ute pa "garden" da hittade jag lilla Kushi sittandes i sanden, stackars lilla hjartat som alltid brukar vara sa glad, hon var jattetrott och rorde inte en lam. Jag tog upp henne i famnen och hon nast intill somnade mot min axel. nar jag sedan sattde ned henne igen sa rorde hon sig inte utan satt bara helt stilla. Gumsan kan inte ha sovit mkt inatt.
Nar vi sedan skulle hem sa hittade ja Manisha storgratande och mitt emot satt kushi precis lika ledsen. Hjartskarande att se dem grata precis nar vi var tvugna att aka dessutom sa det var inte mkt till trost jag hann att erbjuda. Hoppas hon mar bra i morgon igen.
Dessa handelser under samma dag blev lite for mkt intryck for min hjarna och hjarta.
det blev nog valdigt virrigt och konstigt beskrivet men ja var tvugen att fa det ur systemet. Man paverkas nog mer an man vill visa har nere, och faster sig lite for mkt vid arbetet man gor och de man arbetar med.
Foroverigt har det varit en valdigt bra dag med mkt vollyboll, svang pa stan och matlagningsklass :)
Hoppas ni alla har det bra hemma!
~ En extra stor halsning till Mongo som sitter hemma och pluggar! tanker pa dig! och tro mig, du behover inte oroa dig over solbrannan, den existerar knappt :))
pussssssssssssssssssss~
Det var en harlig morgon och solen lyste varmt nar vi vaknade. Vi begav oss som vanligt mot Banjara Basti for att halla vara lektioner. Som vanligt kom Manisha och motte mig med kramar och pussar. Men under maten sa kom en utav vara elever, en bedarande liten flicka pa 2.5 ar, som hade alvarlig ogoninflamation i bada ogonen. Jag fick ta med henne och tvatta bort allt var i ogonen och ge henne ogondroppar. Hjartat, tararna rann ner langs kinderna pa henne men jag lyckades i alla fall tvatta ogonen rena och addera ogondropparna. Jag ansag att flickan borde besoka en lackare och tog med mig Svati ( en av vara Hindi tolkar) och gick for att leta upp flickans mamma. Vi gick till deras hus, ett sementruckel belaget vid typ en soptipp. dar hittade vi ingen mamma, men synen jag sag fick det att varka inombords. Jag vet inte varfor jag reagerade som jag gjorde, for sa hemskt var det kanske inte egentligen, men det var nagot som gjorde att det verkligen borjade verka inombords. Dar stod jag , utanfor nagons hem, med deras barn gratande i famnen, pa marken kommer en annan liten flicka gaende pa kanaske 1.5 ar, sjalv med bara en troja skitig och gratande. Framfor mig ligger ett litet spadbarn pa en bank, liggandes pa mage, svagt andandes med rorde sig inte alls och tusentals flugor som svarmade runt om och pa henne. Ingenstan syntes foraldrarna till och det fanns inget vi kunde gora. Vi vandrade vidare for att hitta mamman till detta barn. Vi passerade en annan familj dar en smal stackars pojke satt i smutsen pa marken, skitig och utelamnad, atandes pa nagra torra chapati. Vidare hittade vi sedan mamman, hon sa att hon hade hamtat en medicin men som flickan sag ut i ogonen kunde hon inte ha anvant det. Vi rade henne att ga till lakaren och hon lovade att gora det men verkade knappt bry sig. Jag vill inte gora angrepp pa deras satt at uppfostra och jag forstar att det ar harda forhallanden de lever i, men innan denna dag har jag nog inte insett hur miserabelt manga utav familjerna har det. Nar barnen kommer till oss sa kommer de till en annan verklighet och de kan lamna situationen de har hemma och for ett tag slappa alla deras dagliga problem. Manga ar sa glada sa man glommer fort hur deras livssituation faktiskt ar. Jag har slutat reflektera over varfor manga utav barnen pa 5-8 ar kommer barandes pa sina smasyskon eller varfor ingea utav barnen har skor. Det ar en sjalvklarhet att minst tva av eleverna i min klass har ett smasyskon med sig som de maste ta hand om samtidigt som de ska fokusera pa skolan.
Nar mamman var funnen sa atervande jag i alla fall till skolan da jag hade 12 bedarande barn som vantade pa mig. Vi hade en bra lektion, de ar sa kul, om man tar fram barnen till tavlan och forhor dem pa nagot sa kryper de upp i knat och himlar sott med ogonen, och nar man beromer dem och de ska ga och satta sig igen stracker dom sig fram, ger mig en kindpuss och tackar :))
Det ar givande att varje morgon planera klass for dem, trotts att manga av dem har valdigt svart att fatta.
hur som helst sa klarade vi i alla fall hela lektionen utan storre svarigheter :)
Sedan bar det av med lekar ute pa "garden" da hittade jag lilla Kushi sittandes i sanden, stackars lilla hjartat som alltid brukar vara sa glad, hon var jattetrott och rorde inte en lam. Jag tog upp henne i famnen och hon nast intill somnade mot min axel. nar jag sedan sattde ned henne igen sa rorde hon sig inte utan satt bara helt stilla. Gumsan kan inte ha sovit mkt inatt.
Nar vi sedan skulle hem sa hittade ja Manisha storgratande och mitt emot satt kushi precis lika ledsen. Hjartskarande att se dem grata precis nar vi var tvugna att aka dessutom sa det var inte mkt till trost jag hann att erbjuda. Hoppas hon mar bra i morgon igen.
Dessa handelser under samma dag blev lite for mkt intryck for min hjarna och hjarta.
det blev nog valdigt virrigt och konstigt beskrivet men ja var tvugen att fa det ur systemet. Man paverkas nog mer an man vill visa har nere, och faster sig lite for mkt vid arbetet man gor och de man arbetar med.
Foroverigt har det varit en valdigt bra dag med mkt vollyboll, svang pa stan och matlagningsklass :)
Hoppas ni alla har det bra hemma!
~ En extra stor halsning till Mongo som sitter hemma och pluggar! tanker pa dig! och tro mig, du behover inte oroa dig over solbrannan, den existerar knappt :))
pussssssssssssssssssss~
-vart att tanka pa-
Allt flyter samman och tid och dag ar langre inte relevant. Jag skriver onsdag den 6 januari 2010 pa den svarta tavlan med en gnislande tavelkrita, men vad betyder ett datum for dessa barn? Deras liv ar cirkulart, varje dag samma sak. Driva runt, forsoka fa mat, leka med varandra, hjalpa deras foraldrar, samla skrap, sova i kylan utan ordenskliga klader eller tak over huvudet... allt detta ar deras veklighet och vad gor da datumet for nytta? De vet inte vad varlden ar, de vet inte inneborden av diciplin och respekt, de vet inte hur ett "normalt" samhalle fungerar. Varje manad anlander nya "vita" manniskor for att beratta for dem hur de bor leva sitt liv, lara dem rakna fran 1-100, talar om for dem hur man stavar Wednesday. Men ibland undrar man till vilken nytta, dessa barn, dessa underbara karleksfulla barn vet inte vad livet innebar och hur mycker som finns utanfor deras lilla by, de ar nojda med precis det de har precis dar de ar. Det r klart att hoppet om att alla manniskor ska kunna fa ta del av allt jorden har att erbjuda och att alla ska kunna fa ta del av utbildning ar vart mal och varfor vi gor detta. Men de ar ett mal som kommer krava manga ars arbete och generationer utav att sakta men sakert foandra livsstilen for dessa manniskor.
Men gladjen nar vi kommer pa morgonen, barnen som kommer springande med armarna i luften och slanger sig i din famn och overoser dig med pussar och kramar, det ar den gladjen som varje morgon motiverar mig att stiga upp ur sangen och i en tuktuk bege mig genom staden mot Banjara. Det ar den lilla narhet, karlek och tid som vi erbjuder dem som gor deras liv sa mkt lyckligare och rikare. Kanske vet de inte vart USA ligger eller att var jord lider utav stora miljoproblem, och kasnke ar de just det som tillater dem att vara sa lyckliga for alla smasaker. Vi delade ut jackor till alla vara skolbarn, jag har nog aldrig sett sa manga stolta och lyckliga ansikten pa en gang, och nog bar de sina jackor varje dag de kommer till skolan fortfarande lika stolta och tacksamma. Barnen har sa fantastiska sjalar, alla med sin egen peronlighet och charm, det kommer gora sa ont att lamna dem.
Monisha, en fantastisk flicka pa kanske 8 ar, har charmat mig och gor mig sa lycklig varje gang jag ser henne. Varje morgon kommer hon och moter mig, slanger sig i min famn skrikande GOODMORNING Simone madam! hart kramandes runt min hals bojer hon sig fram och ger mig en kindpuss och skrattar sen glatt. Denna flicka ar sa sot, vi har bestamt att vi ar systrar och har delat ett systerarmband med varandra. Jag kan inte hjalpa att varje kvall tanka pa hur jag skulle kunna ta med henne till sverige och ge henne en utbildning och en fantastisk framtid. Det smartar mig att behova tanka pa nasta fredag da jag kommer behova ta forval. Medvetenheten om att jag formodligen aldrig kommer traffa dessa barn igen skar som en kniv. Minnena ar allt jag kommer ha att leva pa. Om dessa sma manniskor bara kunde fatta hur mycket de har gett mig genom att bara finnas till och vara dem sjalva.
Jag fick fragan om det verkligen var vart att lagga pengar pa att aka och arbeta i 5 veckor, och manga tyckte kanske att de inte var speciellt logiskt. men dessa 5 veckor och dessa x antal tusen kronor ar de bast spenderade pengar i mitt liv, jag har nog aldrig kant att jag har lart mig sa mycket och fatt ut sa mycket utan 5 veckor i mitt liv. Att offra sin tid for att hjalpa andra manniskor ar nagot som alla manniskor borde overvaga. Vad ar 5 veckor av mitt liv och en del av min livsinkomst i jamforelse med den lycka man ger och far.
For alla er som funderar over volontararbete sa kan jag inte annat an helhjartat rekommendera det!
Det kommer vara nagra av de basta, mest spannande, fargade och skramande veckorna i livet!
Men gladjen nar vi kommer pa morgonen, barnen som kommer springande med armarna i luften och slanger sig i din famn och overoser dig med pussar och kramar, det ar den gladjen som varje morgon motiverar mig att stiga upp ur sangen och i en tuktuk bege mig genom staden mot Banjara. Det ar den lilla narhet, karlek och tid som vi erbjuder dem som gor deras liv sa mkt lyckligare och rikare. Kanske vet de inte vart USA ligger eller att var jord lider utav stora miljoproblem, och kasnke ar de just det som tillater dem att vara sa lyckliga for alla smasaker. Vi delade ut jackor till alla vara skolbarn, jag har nog aldrig sett sa manga stolta och lyckliga ansikten pa en gang, och nog bar de sina jackor varje dag de kommer till skolan fortfarande lika stolta och tacksamma. Barnen har sa fantastiska sjalar, alla med sin egen peronlighet och charm, det kommer gora sa ont att lamna dem.
Monisha, en fantastisk flicka pa kanske 8 ar, har charmat mig och gor mig sa lycklig varje gang jag ser henne. Varje morgon kommer hon och moter mig, slanger sig i min famn skrikande GOODMORNING Simone madam! hart kramandes runt min hals bojer hon sig fram och ger mig en kindpuss och skrattar sen glatt. Denna flicka ar sa sot, vi har bestamt att vi ar systrar och har delat ett systerarmband med varandra. Jag kan inte hjalpa att varje kvall tanka pa hur jag skulle kunna ta med henne till sverige och ge henne en utbildning och en fantastisk framtid. Det smartar mig att behova tanka pa nasta fredag da jag kommer behova ta forval. Medvetenheten om att jag formodligen aldrig kommer traffa dessa barn igen skar som en kniv. Minnena ar allt jag kommer ha att leva pa. Om dessa sma manniskor bara kunde fatta hur mycket de har gett mig genom att bara finnas till och vara dem sjalva.
Jag fick fragan om det verkligen var vart att lagga pengar pa att aka och arbeta i 5 veckor, och manga tyckte kanske att de inte var speciellt logiskt. men dessa 5 veckor och dessa x antal tusen kronor ar de bast spenderade pengar i mitt liv, jag har nog aldrig kant att jag har lart mig sa mycket och fatt ut sa mycket utan 5 veckor i mitt liv. Att offra sin tid for att hjalpa andra manniskor ar nagot som alla manniskor borde overvaga. Vad ar 5 veckor av mitt liv och en del av min livsinkomst i jamforelse med den lycka man ger och far.
For alla er som funderar over volontararbete sa kan jag inte annat an helhjartat rekommendera det!
Det kommer vara nagra av de basta, mest spannande, fargade och skramande veckorna i livet!
4 januari 2010
Namaste
Har sa hander det sa mycket varje dag att jag inte langre hinner med att uppdatera er pa allt.
Den senaste veckan har varit fylld med masssor spannande. Veckan spenderades som vanligt i skolan under dagarna. For ni som undrar vad det ar jag egentligen gor sa kan jag ge en sammanfattning nu. Vi bor som sagt utanfor staden Sikar i Rajasthan. Denna stad har ca 250 000 invanare och ar defenitivt ingen turiststad (har inte sett en enda turist under hela min tid har, och inte ett vykort gar att hitta). Utanfor nastan varje stor stad i Indien finns det omraden som Banjara Basti (omradet dar vi har var skola) dar lever de fattigaste indierna som varken har jobb elller hem. De bor i skjul och talt och manga utav dem ar Zigenare som bara reser runt. Men de familjer som bor permanent har barn som kommer till varan skola. Problemet for dessa familjer ar att de anses orena och ar darfor inte accepterade i det vanliga indiska samhallet. Darfor kan inte deras barn ga pa kommunala skolor. men tack vare vart arbete sa ar det ca 8barn som har kunna flytta till kommunala skolor och flera barn vi har i klasserna nu ar lovande. Vart mal ar att lyckas fa de flesta barnen att kunna ga i kommunala skolor samt att familjerna ska kunna fa vanliga jobb och hem. Vi har aven ett halsoprojekt dar vi har forsokt att fixa healthcards till familjerna, vi besoker de kvinnor som ar gravida samt har nyfodda barn och kollar sa att allt ar bra med dem.
Vi har 3 klasser i var skola med barn fran 2-12 ar typ. De ar jattesvart att saga hur gamla barnen ar har for de vet det inte riktigt sjalva da de inte har nagon uppfattning om alder. De ar i alla fall helt bedarande och jattelyckliga och sa underbart sota och gulliga att man bara vill ta med dem hem!
I helgen sa var vi i Agra, och besokte Taj Mahal. Det var verkligen kul att se, dock var resan dit och hem inte lika roliga da de tog ca 7-8 timmar enkelvag. Men men de va grymt att ha sett de i alla fall och jag skulle verkligen kunna tanka mig att besoka det igen.
Vi traffade en spansk kvinna pa vagen hem som jobbar som spanskalarare pa ett kvinnouniversitet har nere. Det visade sig att hon ar uppvuxen och bodde i granada (en av mina favoritstader i Spanien) Jag ska kanske aka och halsa pa henne har i indien nasta helg och besoka universitetet, spannande. Ska aven kanske traffa henne om jag aker till spanien i sommar. helt ok! :)
Annar sa gar allt bra har nere. har insett att jag bara har 2 veckor kvar nu vilket inte ar lang tid. bara 2 veckor med barnen! fy vad jag kommer sakna dem, de ar verkligen bedarande.
For ovrigt sa blir det nog bara att vara i Sikar nu de sista veckorna. Sista helgen beger jag mig till Delhi innan jag pa tisdag morgon flyger mot arlanda. De ar sjukt men snart ar mina 5 veckor har nere gjorda. och nasta mandag sa lamnar petra mig, da blir jag ensam kvar! haaha naa da , men trakigt blir det nog allt.
Aja, for overigt ar allt toppen och inga mer sjukdomar har drabbat oss an sa lange.
Masssor karlek till er alla dar hemma! :))
Sa kan det ga.
HAha vill bara papeka att jag hade skrivit varldens langsta och finaste inlagg och precis nar jag skulle skicka det sa dog elen och ALLT forsvann. Sa nu blir det en sammanfattning.
Allt ar bra med mig, jag ar fortfarande forskyld med helt bra i magen efter en liten svang av matforgiftning jag fick i helgen. Var resa i jaipur var kanonbra forsta dagen, tyvarr var jag sjuk andra sa kunde inte njuta sa mkt utav allt vi sag.
Inatt Blev petra magsjuk sa hon har varit hemma idag, hoppas hon blir battre tills i morgon, tills julafton!
Man har ingen som helst julkansla har men vi ska i alla fall ata pepprkakor, juleskum, dricka glogg och sjunga julsanger i morgon :)
Juldagen sa beger vi oss ett helt gang till pushkar dar vi ska Rida Kamel och talta i oknen, dagen efter sa ska vi vara i staden och ga pa en marknad och shoppa lite m.m :)
Det kommmer minst sagt bli en annorlunda jul men jag ser fram emot den massor.
Jag trivs fortfarande lika bra har och arbetet ar verkligen jattegivande! ar fortfarande helt kar i alla barn!!!
Ska forsoka ladda upp lite mer bilder har, annars rekommenderar jag Facebook dar jag har massor fler bilder.
Godjul till alla er dar hemma! hoppas allt ar jattebra med er!!!
Karlek och varme fran indien!!
Allt ar bra med mig, jag ar fortfarande forskyld med helt bra i magen efter en liten svang av matforgiftning jag fick i helgen. Var resa i jaipur var kanonbra forsta dagen, tyvarr var jag sjuk andra sa kunde inte njuta sa mkt utav allt vi sag.
Inatt Blev petra magsjuk sa hon har varit hemma idag, hoppas hon blir battre tills i morgon, tills julafton!
Man har ingen som helst julkansla har men vi ska i alla fall ata pepprkakor, juleskum, dricka glogg och sjunga julsanger i morgon :)
Juldagen sa beger vi oss ett helt gang till pushkar dar vi ska Rida Kamel och talta i oknen, dagen efter sa ska vi vara i staden och ga pa en marknad och shoppa lite m.m :)
Det kommmer minst sagt bli en annorlunda jul men jag ser fram emot den massor.
Jag trivs fortfarande lika bra har och arbetet ar verkligen jattegivande! ar fortfarande helt kar i alla barn!!!
Ska forsoka ladda upp lite mer bilder har, annars rekommenderar jag Facebook dar jag har massor fler bilder.
Godjul till alla er dar hemma! hoppas allt ar jattebra med er!!!
Karlek och varme fran indien!!
Fredag 18\12
Godmorgon Sverige!
Idag vaknade vi till en harlig morgon med ca 5-6 grader ute. Uppfriskande. MEn sa fort det blir soluppgang sa varms allt upp.
Vi har aven idag varit i Banjara Basti och jobbat, min andra dag i skolan.men idag sa borjade vi med att klippa allas naglar och tvatta deras har da dessa barn aldrig gor detta annars. Efter det sa hade vi klasserna, de va flera nya barn i var klass idag, tyvarr sa kommer manga barn och gar vilket leder till att fa av dem verkligen lar sig nagot. Men de barnen som ar i klassen kontinuerligt borjar bli duktiga. Idag gick vi igenom addition med dem. Det ar verkligen helt fantastiska barn, vet inte hur manga ganger jag kommer upprepa den meningen, men de ar verkligen underbara.Nu sa ar vi i stan och har tagit ut pengar och jag forsoker ladda upp lite foton. sen ska vi hem och ata lunch innan vi ska tillbaka nagra timmar till Banjara Basti och leka med barnen.
Varje kvall sa har vi Yoga i ca 1 timme. det ar verkligen coolt. Vi ar pa taket till var byggnad precis nar solnedgangen ar och nar man ar klar och kollar igen sa ar det precis kolsvart ute.
I morgon sa aker jag , daniel och Sanjeev till Jaipus ovet en natt dar vi ska ga och se olika tempel och liknande. det ska bli valdigt intressant.
Hoppas ni alla har det bra hemma trotts snostorm och annat.
Och ni, snart ar det jul! jag har dock tappat alla julkanslor har nere! haha
Massor kramar och karlek fran indien
Idag vaknade vi till en harlig morgon med ca 5-6 grader ute. Uppfriskande. MEn sa fort det blir soluppgang sa varms allt upp.
Vi har aven idag varit i Banjara Basti och jobbat, min andra dag i skolan.men idag sa borjade vi med att klippa allas naglar och tvatta deras har da dessa barn aldrig gor detta annars. Efter det sa hade vi klasserna, de va flera nya barn i var klass idag, tyvarr sa kommer manga barn och gar vilket leder till att fa av dem verkligen lar sig nagot. Men de barnen som ar i klassen kontinuerligt borjar bli duktiga. Idag gick vi igenom addition med dem. Det ar verkligen helt fantastiska barn, vet inte hur manga ganger jag kommer upprepa den meningen, men de ar verkligen underbara.Nu sa ar vi i stan och har tagit ut pengar och jag forsoker ladda upp lite foton. sen ska vi hem och ata lunch innan vi ska tillbaka nagra timmar till Banjara Basti och leka med barnen.
Varje kvall sa har vi Yoga i ca 1 timme. det ar verkligen coolt. Vi ar pa taket till var byggnad precis nar solnedgangen ar och nar man ar klar och kollar igen sa ar det precis kolsvart ute.
I morgon sa aker jag , daniel och Sanjeev till Jaipus ovet en natt dar vi ska ga och se olika tempel och liknande. det ska bli valdigt intressant.
Hoppas ni alla har det bra hemma trotts snostorm och annat.
Och ni, snart ar det jul! jag har dock tappat alla julkanslor har nere! haha
Massor kramar och karlek fran indien
Some "houses" in Banjara Basti
Singel child in Banjara Basti
Family in Banjara Basti
School Children
children in our school
Our home
Banjara banji
Efter en halvtimmes aktur i en Tuktuk, fylld med trafikkaos, manniskor och dam, till Banjara Banji, byn dar vi jobbar, sa klev vi av utanfor varan skola. Dar sa mottes jag utav massor med jatteglada barn som kom springande och kramades och fragade Miss, miss, what is your name. Miss miss you work in school?? miss, miss one picture please??
Dessa barn, sa fattiga med sa lyckliga, sa glada over att ha oss dar som leker och jobbar med dem. Efter att ha tvattat alla, givit dem mat och lekt dem dem begav dom sig till sina klasser medan jag fick en rundtur i byn. Det var verkligen sjukt, de bode i talt, hade inga toaletter, inga duschar och inget vatten. Men manniskorna var enda snalla, alla halsade och kom fram och ville vara med pa kort och sadant.
Jag ser verkligen fram emot att jobba har.
Sedan begav vi oss in till stan dar vi gick och kopte tyger till Indiska klader som jag kan jobba i. Tva hela dresser med byxor, tunika och sjal samt att fa dem uppsydda till mig kostade ca 250kr. Det var en konstig kansla att ga i en stad dar vi Seriost var de enda europerna. Folk fotade oss med mobilerna och kollade pa oss och pekade pa oss. Nar man satt i tutuken kom folk fram runt om och stod och stirrade. man kande sig verkligen som en apa i en bur.
Annars har dagen avrit toppen och alla ar sa trevliga har!
Nu maste jag kila och planera morgondagen.
Ciao!
Dessa barn, sa fattiga med sa lyckliga, sa glada over att ha oss dar som leker och jobbar med dem. Efter att ha tvattat alla, givit dem mat och lekt dem dem begav dom sig till sina klasser medan jag fick en rundtur i byn. Det var verkligen sjukt, de bode i talt, hade inga toaletter, inga duschar och inget vatten. Men manniskorna var enda snalla, alla halsade och kom fram och ville vara med pa kort och sadant.
Jag ser verkligen fram emot att jobba har.
Sedan begav vi oss in till stan dar vi gick och kopte tyger till Indiska klader som jag kan jobba i. Tva hela dresser med byxor, tunika och sjal samt att fa dem uppsydda till mig kostade ca 250kr. Det var en konstig kansla att ga i en stad dar vi Seriost var de enda europerna. Folk fotade oss med mobilerna och kollade pa oss och pekade pa oss. Nar man satt i tutuken kom folk fram runt om och stod och stirrade. man kande sig verkligen som en apa i en bur.
Annars har dagen avrit toppen och alla ar sa trevliga har!
Nu maste jag kila och planera morgondagen.
Ciao!
Arrival in India
Efter manga timmars resande, med mellanlandning i Istanbul, vantetider och alldeles for lite somn sa landade jag pa flygplatsen i New Delhi. Redan nar man klev av planet och ut i den fuktiga nattluften sa kande man att Indien ar inte som andra lander. Jag lyckades fa tag pa min vaska och komma igenom tullar for att i anlandningshallen forsoka hitta en manniska jag aldrig traffat som skulle ta mig till Sikar och var volontarplats.
Efter ett tags letande lyckades jag hitta mannen som vantade pa mig, en mycket trevlig indier som ar en utan ledarna for oss har i Sikar.
Bilresan fran new delhi tog oss ca 7 timmar och man han att se de mest fashinerande och makabra saker pa vagen hit.
Manniskor besrkiver alltid Indien som ett kaos av farger och rorelse, men man kommer aldrig att forsta vad det egentligen betyder om man inte ser det med egna ogon.
Var chaffor var helt galen bakom ratten och jag vet inte hur manga ganger vi var pavag (enligt mig) att krocka eller kora pa nagon.
Overallt springer det manniskor over gatorna, kor vandrar langst trottoarerna, bilarna tutar i en evig symfoni och vart man an vander blicken sa finns det nagot att se.
Men det som verkligen slog mig var fattigdomen i detta land, man har som Svensk inte en aning om vad som verkligen vantar an och vad fattigdom egentligen ar forens man ser nagot som detta.
Overallt va det sonderrasade hus, utan vaggar och utan tak. Det ar smutts, dam och skrap overallt. Ett land som egentligen ar sa vackert med tackt i soper och lidande.
Val framme vid vart hus kom alla och halsade pa mig. Det ar valdigt trevliga manniskor har men ocksa ganska speciella manniskor, men de som jobbar ar verkligen jattetrevliga och umgas med oss i stort sett hela dagarna och hjalper oss med allt. jag har redan hunnit fa i mig tva mal utav indisk mat och an sa lange har jag inga symtom pa sjukdom. hoppas att det forblit sa. Var dagliga foda bestar annars av ris, gronsaker av olika slag, soppa och brod samt kyckling 2 ggr i veckan. Det ar valdigt gott med annorlunda och jag ar gasnka saker pa att man kommmer vara galet trott pa det efter 5 veckor.
Nar det kommer till boendet sa ar allt mycket mer provisoriskt och litet an vad jag hade vantat mig. Vi har inga duschar utan kokar upp varmvatten som vi har halla med hinkar. Vi har 1 vanlig toalett och sen 1 toalett som bara ar ett hal i marken. Utanfor gar familjer runt hela dagarna och fixar, pa bakgarden har vi nagra kossor och bufflar och framsidan har vi ett vollybollnat dar man kan spela lite. Matsalen ar bara en uteplats med bord och vart sallskapsrum ar val ca 6*4 kvadratmeter och bestar av en dator en tv och filtar och kuddar pa golvet.
Sovrummen va sma men trevliga. Sangen ar ju inte precis den mjukaste men de kommer funka bra.
Allt som allt har det varit en topendag men med forlite somn och massor nya intryck. I morgon ska vi till byn dar de ska visa mig jobbomradet och aven in till stan. Till helgen ska nog jag och en till aka till Jaipur och vara kulturella.
Hur som helst ar allt toppen med mig och jag aterkommer med mer information senare i veckan.
Kramar fran Indien
Efter ett tags letande lyckades jag hitta mannen som vantade pa mig, en mycket trevlig indier som ar en utan ledarna for oss har i Sikar.
Bilresan fran new delhi tog oss ca 7 timmar och man han att se de mest fashinerande och makabra saker pa vagen hit.
Manniskor besrkiver alltid Indien som ett kaos av farger och rorelse, men man kommer aldrig att forsta vad det egentligen betyder om man inte ser det med egna ogon.
Var chaffor var helt galen bakom ratten och jag vet inte hur manga ganger vi var pavag (enligt mig) att krocka eller kora pa nagon.
Overallt springer det manniskor over gatorna, kor vandrar langst trottoarerna, bilarna tutar i en evig symfoni och vart man an vander blicken sa finns det nagot att se.
Men det som verkligen slog mig var fattigdomen i detta land, man har som Svensk inte en aning om vad som verkligen vantar an och vad fattigdom egentligen ar forens man ser nagot som detta.
Overallt va det sonderrasade hus, utan vaggar och utan tak. Det ar smutts, dam och skrap overallt. Ett land som egentligen ar sa vackert med tackt i soper och lidande.
Val framme vid vart hus kom alla och halsade pa mig. Det ar valdigt trevliga manniskor har men ocksa ganska speciella manniskor, men de som jobbar ar verkligen jattetrevliga och umgas med oss i stort sett hela dagarna och hjalper oss med allt. jag har redan hunnit fa i mig tva mal utav indisk mat och an sa lange har jag inga symtom pa sjukdom. hoppas att det forblit sa. Var dagliga foda bestar annars av ris, gronsaker av olika slag, soppa och brod samt kyckling 2 ggr i veckan. Det ar valdigt gott med annorlunda och jag ar gasnka saker pa att man kommmer vara galet trott pa det efter 5 veckor.
Nar det kommer till boendet sa ar allt mycket mer provisoriskt och litet an vad jag hade vantat mig. Vi har inga duschar utan kokar upp varmvatten som vi har halla med hinkar. Vi har 1 vanlig toalett och sen 1 toalett som bara ar ett hal i marken. Utanfor gar familjer runt hela dagarna och fixar, pa bakgarden har vi nagra kossor och bufflar och framsidan har vi ett vollybollnat dar man kan spela lite. Matsalen ar bara en uteplats med bord och vart sallskapsrum ar val ca 6*4 kvadratmeter och bestar av en dator en tv och filtar och kuddar pa golvet.
Sovrummen va sma men trevliga. Sangen ar ju inte precis den mjukaste men de kommer funka bra.
Allt som allt har det varit en topendag men med forlite somn och massor nya intryck. I morgon ska vi till byn dar de ska visa mig jobbomradet och aven in till stan. Till helgen ska nog jag och en till aka till Jaipur och vara kulturella.
Hur som helst ar allt toppen med mig och jag aterkommer med mer information senare i veckan.
Kramar fran Indien
Lucia är det sista som snurrar i mitt huvud.
Mediciner, pass, visum, biljetter, kläder, skor.... allt är en stor röra just nu. Väskan är packad och kameran laddad. Fredagen bestod av en jättemysig kväll i Edsbruk där nära och kära kom på besök för lite julmys och hejdå kramande. Lördagen var ett kaos av kläder, saker, väskor, mat och mys med mamma och syster. En tår rann när jag kramade min mamma hejdå och många uppmaningar om säkerhet har antecknats. Nu återstår bara en kväll med min kära fader och yttligare ett hejdå i en skog utanför österbymo.
I morgon börjar framtiden
Reseschemat ser ut på följande vis:
5.00 bilfärd till Norrköping
07.30 tågresa mot arlanda
12.25 Flyg 1 lyfter mot Istanbul/Turkiet
16.50 Flyg 2 lyfter från Istanbul
4.00(Indisk tid) Anländer på New Delhis flygplats.
där blir jag upphämtad av någon från campet och en 6 timmars biltur väntar mig innan jag är framme utanför den "lilla staden", med 200 000invånare, där jag ska bo och arbeta.
Jag längtar, jag är nervös, jag är mållös.
Vad som väntar eller inte är bara spekulationer men jag hoppas på en resa utan problemfri och sjukhusfri.
Nästa gång ni hör något ifrån mig kommer jag befinna mig i Indien-Rajastan-Sikar och har förhoppningsvis kommit fram utan problem.
I had a dream, now I'm living it!
December kväll
Vad vore man utan vänner
