-vart att tanka pa-
Allt flyter samman och tid och dag ar langre inte relevant. Jag skriver onsdag den 6 januari 2010 pa den svarta tavlan med en gnislande tavelkrita, men vad betyder ett datum for dessa barn? Deras liv ar cirkulart, varje dag samma sak. Driva runt, forsoka fa mat, leka med varandra, hjalpa deras foraldrar, samla skrap, sova i kylan utan ordenskliga klader eller tak over huvudet... allt detta ar deras veklighet och vad gor da datumet for nytta? De vet inte vad varlden ar, de vet inte inneborden av diciplin och respekt, de vet inte hur ett "normalt" samhalle fungerar. Varje manad anlander nya "vita" manniskor for att beratta for dem hur de bor leva sitt liv, lara dem rakna fran 1-100, talar om for dem hur man stavar Wednesday. Men ibland undrar man till vilken nytta, dessa barn, dessa underbara karleksfulla barn vet inte vad livet innebar och hur mycker som finns utanfor deras lilla by, de ar nojda med precis det de har precis dar de ar. Det r klart att hoppet om att alla manniskor ska kunna fa ta del av allt jorden har att erbjuda och att alla ska kunna fa ta del av utbildning ar vart mal och varfor vi gor detta. Men de ar ett mal som kommer krava manga ars arbete och generationer utav att sakta men sakert foandra livsstilen for dessa manniskor.
Men gladjen nar vi kommer pa morgonen, barnen som kommer springande med armarna i luften och slanger sig i din famn och overoser dig med pussar och kramar, det ar den gladjen som varje morgon motiverar mig att stiga upp ur sangen och i en tuktuk bege mig genom staden mot Banjara. Det ar den lilla narhet, karlek och tid som vi erbjuder dem som gor deras liv sa mkt lyckligare och rikare. Kanske vet de inte vart USA ligger eller att var jord lider utav stora miljoproblem, och kasnke ar de just det som tillater dem att vara sa lyckliga for alla smasaker. Vi delade ut jackor till alla vara skolbarn, jag har nog aldrig sett sa manga stolta och lyckliga ansikten pa en gang, och nog bar de sina jackor varje dag de kommer till skolan fortfarande lika stolta och tacksamma. Barnen har sa fantastiska sjalar, alla med sin egen peronlighet och charm, det kommer gora sa ont att lamna dem.
Monisha, en fantastisk flicka pa kanske 8 ar, har charmat mig och gor mig sa lycklig varje gang jag ser henne. Varje morgon kommer hon och moter mig, slanger sig i min famn skrikande GOODMORNING Simone madam! hart kramandes runt min hals bojer hon sig fram och ger mig en kindpuss och skrattar sen glatt. Denna flicka ar sa sot, vi har bestamt att vi ar systrar och har delat ett systerarmband med varandra. Jag kan inte hjalpa att varje kvall tanka pa hur jag skulle kunna ta med henne till sverige och ge henne en utbildning och en fantastisk framtid. Det smartar mig att behova tanka pa nasta fredag da jag kommer behova ta forval. Medvetenheten om att jag formodligen aldrig kommer traffa dessa barn igen skar som en kniv. Minnena ar allt jag kommer ha att leva pa. Om dessa sma manniskor bara kunde fatta hur mycket de har gett mig genom att bara finnas till och vara dem sjalva.
Jag fick fragan om det verkligen var vart att lagga pengar pa att aka och arbeta i 5 veckor, och manga tyckte kanske att de inte var speciellt logiskt. men dessa 5 veckor och dessa x antal tusen kronor ar de bast spenderade pengar i mitt liv, jag har nog aldrig kant att jag har lart mig sa mycket och fatt ut sa mycket utan 5 veckor i mitt liv. Att offra sin tid for att hjalpa andra manniskor ar nagot som alla manniskor borde overvaga. Vad ar 5 veckor av mitt liv och en del av min livsinkomst i jamforelse med den lycka man ger och far.
For alla er som funderar over volontararbete sa kan jag inte annat an helhjartat rekommendera det!
Det kommer vara nagra av de basta, mest spannande, fargade och skramande veckorna i livet!
Men gladjen nar vi kommer pa morgonen, barnen som kommer springande med armarna i luften och slanger sig i din famn och overoser dig med pussar och kramar, det ar den gladjen som varje morgon motiverar mig att stiga upp ur sangen och i en tuktuk bege mig genom staden mot Banjara. Det ar den lilla narhet, karlek och tid som vi erbjuder dem som gor deras liv sa mkt lyckligare och rikare. Kanske vet de inte vart USA ligger eller att var jord lider utav stora miljoproblem, och kasnke ar de just det som tillater dem att vara sa lyckliga for alla smasaker. Vi delade ut jackor till alla vara skolbarn, jag har nog aldrig sett sa manga stolta och lyckliga ansikten pa en gang, och nog bar de sina jackor varje dag de kommer till skolan fortfarande lika stolta och tacksamma. Barnen har sa fantastiska sjalar, alla med sin egen peronlighet och charm, det kommer gora sa ont att lamna dem.
Monisha, en fantastisk flicka pa kanske 8 ar, har charmat mig och gor mig sa lycklig varje gang jag ser henne. Varje morgon kommer hon och moter mig, slanger sig i min famn skrikande GOODMORNING Simone madam! hart kramandes runt min hals bojer hon sig fram och ger mig en kindpuss och skrattar sen glatt. Denna flicka ar sa sot, vi har bestamt att vi ar systrar och har delat ett systerarmband med varandra. Jag kan inte hjalpa att varje kvall tanka pa hur jag skulle kunna ta med henne till sverige och ge henne en utbildning och en fantastisk framtid. Det smartar mig att behova tanka pa nasta fredag da jag kommer behova ta forval. Medvetenheten om att jag formodligen aldrig kommer traffa dessa barn igen skar som en kniv. Minnena ar allt jag kommer ha att leva pa. Om dessa sma manniskor bara kunde fatta hur mycket de har gett mig genom att bara finnas till och vara dem sjalva.
Jag fick fragan om det verkligen var vart att lagga pengar pa att aka och arbeta i 5 veckor, och manga tyckte kanske att de inte var speciellt logiskt. men dessa 5 veckor och dessa x antal tusen kronor ar de bast spenderade pengar i mitt liv, jag har nog aldrig kant att jag har lart mig sa mycket och fatt ut sa mycket utan 5 veckor i mitt liv. Att offra sin tid for att hjalpa andra manniskor ar nagot som alla manniskor borde overvaga. Vad ar 5 veckor av mitt liv och en del av min livsinkomst i jamforelse med den lycka man ger och far.
For alla er som funderar over volontararbete sa kan jag inte annat an helhjartat rekommendera det!
Det kommer vara nagra av de basta, mest spannande, fargade och skramande veckorna i livet!
Kommentarer
Postat av: Lenaq karlsson
hej gumman det är så gripande att läsa om allt där nere att tårarna rinner lider med dig när du måste lämna dessa barn förstår om det blir jobbigt,men här hemma finns min famn att gråta i och jag kommer lyssna på allt du upplevt och trösta dig,,Du är världens underbaraste unge puss och kram .saknar dig massor
Postat av: Anonym
Tack sa mkt mamma, det betyder mycket for mig! alskar dig med!
Trackback
