myplanetearth

Det var lange sedan jag kande sa mycket blandade kanslor pa en dag. Det kanns som om allt och inget har blandats och kvar ar svaga minnen.
Det var en harlig morgon och solen lyste varmt nar vi vaknade. Vi begav oss som vanligt mot Banjara Basti for att halla vara lektioner. Som vanligt kom Manisha och motte mig med kramar och pussar. Men under maten sa kom en utav vara elever, en bedarande liten flicka pa 2.5 ar, som hade alvarlig ogoninflamation i bada ogonen. Jag fick ta med henne och tvatta bort allt var i ogonen och ge henne ogondroppar. Hjartat, tararna rann ner langs kinderna pa henne men jag lyckades i alla fall tvatta ogonen rena och addera ogondropparna. Jag ansag att flickan borde besoka en lackare och tog med mig Svati ( en av vara Hindi tolkar) och gick for att leta upp flickans mamma.  Vi gick till deras hus, ett sementruckel belaget vid typ en soptipp. dar hittade vi ingen mamma, men synen jag sag fick det att varka inombords. Jag vet inte varfor jag reagerade som jag gjorde, for sa hemskt var det kanske inte egentligen, men det var nagot som gjorde att det verkligen borjade verka inombords. Dar stod jag , utanfor nagons hem, med deras barn gratande i famnen, pa marken kommer en annan liten flicka gaende pa kanaske 1.5 ar, sjalv med bara en troja skitig och gratande. Framfor mig ligger ett litet spadbarn pa en bank, liggandes pa mage, svagt andandes med rorde sig inte alls och tusentals flugor som svarmade runt om och pa henne. Ingenstan syntes foraldrarna till och det fanns inget vi kunde gora. Vi vandrade vidare for att hitta mamman till detta barn. Vi passerade en annan familj dar en smal stackars pojke satt i smutsen pa marken, skitig och utelamnad, atandes pa nagra torra chapati. Vidare hittade vi sedan mamman, hon sa att hon hade hamtat en medicin men som flickan sag ut i ogonen kunde hon inte ha anvant det. Vi rade henne att ga till lakaren och hon lovade att gora det men verkade knappt bry sig. Jag vill inte gora angrepp pa deras satt at uppfostra och jag forstar att det ar harda forhallanden de lever i, men innan denna dag har jag nog inte insett hur miserabelt manga utav familjerna har det. Nar barnen kommer till oss sa kommer de till en annan verklighet och de kan lamna situationen de har hemma och for ett tag slappa alla deras dagliga problem. Manga ar sa glada sa man glommer fort hur deras livssituation faktiskt ar. Jag har slutat reflektera over varfor manga utav barnen pa 5-8 ar kommer barandes pa sina smasyskon eller varfor ingea utav barnen har skor. Det ar en sjalvklarhet att minst tva av eleverna i min klass har ett smasyskon med sig som de maste ta hand om samtidigt som de ska fokusera pa skolan.
Nar mamman var funnen sa atervande jag i alla fall till skolan da jag hade 12 bedarande barn som vantade pa mig. Vi hade en bra lektion, de ar sa kul, om man tar fram barnen till tavlan och forhor dem pa nagot sa kryper de upp i knat och himlar sott med ogonen, och nar man beromer dem och de ska ga och satta sig igen stracker dom sig fram, ger mig en kindpuss och tackar :))
Det ar givande att varje morgon planera klass for dem, trotts att manga av dem har valdigt svart att fatta.
hur som helst sa klarade vi i alla fall hela lektionen utan storre svarigheter :)
Sedan bar det av med lekar ute pa "garden" da hittade jag lilla Kushi sittandes i sanden, stackars lilla hjartat som alltid brukar vara sa glad, hon var jattetrott och rorde inte en lam. Jag tog upp henne i famnen och hon nast intill somnade mot min axel. nar jag sedan sattde ned henne igen sa rorde hon sig inte utan satt bara helt stilla. Gumsan kan inte ha sovit mkt inatt.
Nar vi sedan skulle hem sa hittade ja Manisha storgratande och mitt emot satt kushi precis lika ledsen. Hjartskarande att se dem grata precis nar vi var tvugna att aka dessutom sa det var inte mkt till trost jag hann att erbjuda. Hoppas hon mar bra i morgon igen.
Dessa handelser under samma dag blev lite for mkt intryck for min hjarna och hjarta.
det blev nog valdigt virrigt och konstigt beskrivet men ja var tvugen att fa det ur systemet. Man paverkas nog mer an man vill visa har nere, och faster sig lite for mkt vid arbetet man gor och de man arbetar med.
Foroverigt har det varit en valdigt bra dag med mkt vollyboll, svang pa stan och matlagningsklass :)
Hoppas ni alla har det bra hemma!

~ En extra stor halsning till Mongo som sitter hemma och pluggar! tanker pa dig! och tro mig, du behover inte oroa dig over solbrannan, den existerar knappt :))
pussssssssssssssssssss~