På måndag
Då börjar det närma sig på allvar. Matte D nationella är avklarat, Fysik och Kemiprovet närmar sig. Sista vaccinationen, apoteket och köpa myggmedel, solkräm m.m, på återseende-julmys med tjejerna, packa, förväl till mina kära föräldrar, sveriges kyla och alla gråa människor.
om 6 dagar kliver jag av i färg och rörelse.
Allt praktiskt är fixat nu, så jag har beställt tågbiljetter från norrköping till arlanda och även när jag ska hem så har jag tåg biljetter. Visumet har anländit, vilket btw kändes som ett slag under bältet! 700kr och massor med papper för att få ett klistermärke i passet där de står att man ska till indien som turist. Men men nu är det fixat och jag kan inte bli hemskickad. Även betalningen till Avi volontär, företaget jag ska jobba med, är avklarat. Kvar är att packa min västa, säga hejdå och boarda planet! Fy vilken känsla, det ska bli så fantastiskt att lämna Sverige och få se något nytt och möta tusentals nya ansikten.
x
om 6 dagar kliver jag av i färg och rörelse.
Allt praktiskt är fixat nu, så jag har beställt tågbiljetter från norrköping till arlanda och även när jag ska hem så har jag tåg biljetter. Visumet har anländit, vilket btw kändes som ett slag under bältet! 700kr och massor med papper för att få ett klistermärke i passet där de står att man ska till indien som turist. Men men nu är det fixat och jag kan inte bli hemskickad. Även betalningen till Avi volontär, företaget jag ska jobba med, är avklarat. Kvar är att packa min västa, säga hejdå och boarda planet! Fy vilken känsla, det ska bli så fantastiskt att lämna Sverige och få se något nytt och möta tusentals nya ansikten.
x
Tiden rinner iväg
Det känns som om det var igår jag bokade flygbiljetter och nu står jag här med fyra hemska prov framför mig och exakt två veckor kvar tills jag åker.
Äntligen så börjar jag se ett slut på alla förberedelser inför resan. Det har varit ett långt kaos men bytta projektplaner, nya resekompisar, flygbiljetter, visum, försäkringar, vacciner.. ja listan kan göras lång. Men nu är alla papper skickade, resan betalad, plugget påbörjat och pepparkakorna bakade.
Jag börjar känna mig så redo jag kan bli inför att ge mig av och just nu längtar jag bara till att få stiga av planet i New Delhi och dra mitt första andetag av Indisk luft. Hemma är bra men det finns inget så underbart som att komma bort ett tag.
Snart är det dags att leta reda på väskorna, tömma garderoben på allt nödvändigt och krama alla kära hejdå.
Snart åker jag!
Äntligen så börjar jag se ett slut på alla förberedelser inför resan. Det har varit ett långt kaos men bytta projektplaner, nya resekompisar, flygbiljetter, visum, försäkringar, vacciner.. ja listan kan göras lång. Men nu är alla papper skickade, resan betalad, plugget påbörjat och pepparkakorna bakade.
Jag börjar känna mig så redo jag kan bli inför att ge mig av och just nu längtar jag bara till att få stiga av planet i New Delhi och dra mitt första andetag av Indisk luft. Hemma är bra men det finns inget så underbart som att komma bort ett tag.
Snart är det dags att leta reda på väskorna, tömma garderoben på allt nödvändigt och krama alla kära hejdå.
Snart åker jag!
2 419 200 sekunder
Det är någonting med längtan. Jag kan inte rikitgt sätta fingret på det, men det är en sådan uppfyllande känsla som leder till vansinne blandat med glädje och nyfikenhet.
Om 4 veckor, vilket är 28 dagar vilket ger 672 timmar som är 40320 minuter, ger jag mig av på min kanske största utmaning hittills. Om 2 419 200 sekunder sitter jag på ett plan på väg till New Delhi, Indien.
Det är så blandade känslor som slåss i min hjärna och just nu vet jag varken ut eller in. Det är så mycket man offrar och samtidigt så mycket man får. Att sätta sin fot på en flygplats är som att öppna ett paket chocklad en riktigt dålig dag. Det räcker med att se det, känna doften av det, tänka tanken på det och så på en gång så känns livet lätt igen. Det är att lämna vardagen, allt det ensidiga, för att under en tid få leva för stunden och göra de saker och uppleva de känslor som man så ofta längtar efter. Man får chansen att lämna alla sina problem bakom sig och möta livet som den personen du vill vara.
Du lämnar ditt hem som en person och kommer hem som en helt annan människa!
Om fyra veckor är jag redo att på nytt möta allt det vackra med också allt det skrämande som ovisheten innebär!
Om 4 veckor, vilket är 28 dagar vilket ger 672 timmar som är 40320 minuter, ger jag mig av på min kanske största utmaning hittills. Om 2 419 200 sekunder sitter jag på ett plan på väg till New Delhi, Indien.
Det är så blandade känslor som slåss i min hjärna och just nu vet jag varken ut eller in. Det är så mycket man offrar och samtidigt så mycket man får. Att sätta sin fot på en flygplats är som att öppna ett paket chocklad en riktigt dålig dag. Det räcker med att se det, känna doften av det, tänka tanken på det och så på en gång så känns livet lätt igen. Det är att lämna vardagen, allt det ensidiga, för att under en tid få leva för stunden och göra de saker och uppleva de känslor som man så ofta längtar efter. Man får chansen att lämna alla sina problem bakom sig och möta livet som den personen du vill vara.
Du lämnar ditt hem som en person och kommer hem som en helt annan människa!
Om fyra veckor är jag redo att på nytt möta allt det vackra med också allt det skrämande som ovisheten innebär!
Simone
Välkommen till min blogg!
Jag föddes en vårdag 1991 och fick namnet Simone. Jag väste upp utanför en liten stad i ett ännu midre samhälle där jag utvecklade ett beroende i mitt liv. Ett beroende bestående av resor och allt som hör dit. I min blogg kommer ni kunna följa mina äventyr på resande fot, korta som långa, geografiska som själsliga, och mina tankar i en blandning av allt mellan himmel och jord.
